Sollerö sjö
Sollerö socken
Sollerö socken i Mora samhälle omfattar ön Sollerön i Siljan och skogsbygden väster om stort insjövatten, totalt km2. Ön är nära 8 km lång och 4 km bred, den högsta punkten är meter över havet, vilket är 43 meter över Siljans medelnivå. På fastlandet finns socknens högsta punkt, Säliträdberget, som existerar meter högt. Avståndet från Sollerö kyrka till Mora centrum existerar ca 1,5 mil. Bebyggelsen existerar spridd på sju delvis sammanvuxna byar på ön och numeriskt värde byar, Gesunda och Ryssa, vid fastlandet.
Sollerön och Siljanbygden är resultatet av ett gigantiskt meteoritnedslag på grund av mer än miljoner år sedan, som bildade den stora krater som numera benämns Siljansringen. Namnet Sollerön kommer från Solund (solön) på Sollerön lyser solen!
Liksom Siljanbygden i övrigt kan Sollerön närmast karaktäriseras som landsbygd samt ”mellanbygd”. Landskapet är omväxlande samt tilltalande med odlad mark främst på ön. Sjökontakt ger karaktär. Djupa obebodda skogar breder ut sig mot Västerdalarna. Gesundaberget vid drygt m
Sjöar och åar
Där födes av rännil och bäckar en åi myrarnas våtmarks/and,den vindlar sin väg genomforsar och sjötill Mångnäs vid
Sjöfarten på Siljan under tre århundranden Flottningen Skiljet vid Sanda (Mora Noret). Foto: Sven Berg,
Innan timmerbilarna i slutet av talet tog över transporten av timmer från skogarna användes ju vattendragen
Parti av Siljan med Sollerön, sett från Gesunda-landet Av fil. dr Bror Linden När gammelfolk i Älvdalen fick
Utsikten ifrån Gesundaberget utgör en betagande ögonkontakt. Därifrån kan hela Sollerön ses, inbäddad i grönska och
År påträffade Resar Lars Persson ifrån Utanmyra en s.k. nätsticka vid tre alnars djup i Agnmyren på Sollerön.
Vattenkraft från Sollerösjöar
Med eller utan (?) solleröbornas medgivande, nyttjade Siijansfors Bruk vattnet från de sjöar liksom avvattnas via Sälån, Lindån samt Gruvån till sjön Jugan. Genom privilegium var Jugan järnbrukets samlade vattenmagasin. Denna sjö var inom princip hälftenägd av sollbyggama ända fram till då bydelningen inom storskiftet fastställdes. Den redan samt flera gånger därefter stadfästa gränsen (Havsgatan) delade nämligen sjön mellan Solbygge och Strandbygge sätting (se uppsats i Sool-Öen ).
Järnbrukets reglering av Andsjön, Sundsjöarna och Björnsjön förefaller inte ha varit välsedd i vissa kretsar bland allmogen. Den 15 Augusti beslöt nämligen Bergstinget att föreskriva vite för den som ofredar Hålldammarna nära dessa sjöar. Resolutionen upplästes inom Sollerö kyrka den 10 mars och på nytt den 14 juni Risk för utdömda viten tycks inte ha avskräckt. Skadegörelse kan ha förekommit i minimalt trettio år, att döma från den tid som förflutit mellan Bergstingets beslut oc
.