Björnfrossa Ultramaraton är en ny löptävling med start och mål beläget vid Kungsberget. En skidanläggning såsom ligger i de centrala delarna av Gästrikland. Ett område likt uppenbarligen är känt för för att vara björntätt och det berättades om att det hade setts några björnar veckorna före loppet. Loppet är 62km långt samt går mestadels utmed Gästrikeleden.
Planen
Nu då jag har sprungit några Ultramaraton, där de flesta har varit längre än det här loppet, tänkte jag att jag skulle testa på en lite färsk taktik och se lite hur det fungerade. I tidigare lopp har jag valt att vandra ut lugnt och försöka hålla samma fart loppet igenom. Tanken bakom det är att ifall jag räknar med att löpa ett lopp i min/km hastighet, så är ju det lämpligt att jag går ut inom den farten redan från start och att jag sedan försöker hålla den farten hela vägen in mot mål.
Men Björnfrossa Ultramaraton är något kortare än dem längsta lopp som jag äger sprungit tidigare, så jag tänkte att jag skulle testa för att höja utgångsfarten o
I vanliga fall springer jag uppför och joggar nedför när jag kör backintervaller. Men förra året gjorde jag tvärtom några gånger. Kroppen anpassar sig till detta man gör och under bergslopp som Swiss alpinegör man oftast tvärtom: man går uppför samt springer nedför. Därmed borde man också träna på det. Nedförslöpningen är slitsam, särskilt om man har dålig teknik. Allt blir bättre genom träning. Jag kände mig dessutom tvungen att träna eftersom det gjorde för ont att landa som jag gjorde tidigare när jag gick ovan till fivefingers. Nu springer jag förbi massor av löpare nedför, mest för att de ej tränat på det. Det går ganska bra uppför också. detta är på platta ytor liksom jag är sämst, kanske på grund av att det inte finns således många platta ytor längs Höga kusten.
Löpning och fysik I en studiesom jag skrev omför några kalenderår sedan, såg man att dem flesta löpare sprang för fort uppför och för sakta nedför. Många löpare var så utmattad efter löpningen uppför, att detta tog över en minut innan de var tillb
Björnar (nej, inte OT)
Brakastruten skrev:
> Bodde granne med björn, i Sörnoret/ Åsele. Var > lite läskigt när hunden tog sina utflykter: > ville man att han skulle hitta tillbaka > tillsammans med mamma björn?
Mina föräldrar bor ca 6 mil från Åsele. För tio - femton år sedan plats det väldigt ovanligt att titta björnspår, men nu är detta snudd på vardagsmat. Sopcontainern hemma i byn verkar vara många intressant för nallarna, så snart har de nog lärt sig att koppla ihop lukten från människor med mat också.
> Jo, det var mamma tillsammans med ungar. De kunde lufsa med > paralellt utefter bilen, då ngn. skulle in till > sta´n. > Visslandet känns igen utur buskaget längs > grusvägen.
Björnarna verkar vara mer nyfikna på än rädda för människor, och det känns inte riktigt lyckat. Dessutom är det ej direkt ont om björnar längre
> En tjusig lokal att bo vid! Ifall man inte > behöver arbete längre.. Årskort på gym och > simhall, kostade . Förening