Varför finns det så lite vargar
Tillstånd i Sverige
Starkt hotad (Endangered)
En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Starkt hotad och för att den därmed bedöms löpa många hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Antal i detta vilda (år /)
Ca i land av totalt ca individer inom Skandinavien
Vetenskapligt namn
Canis lupus lupus
Storlek samt livslängd
Kroppslängd: 70– cm, svans 33–50 cm
Mankhöjd: 80– cm
Vikt: fullvuxna personer honor väger 35–45 kg samt vuxna hanar 45–55 kg.
Livslängd: sällan längre än 10 tid i det vilda.Utbredning
Främst Mellansverige dock har börjat sprida sig söderut. Vargen kan vandra långt samt förekommer sporadiskt i alla landskap utom på Gotland.
Vargen besitter som många andra stora predator en viktig roll som toppredator i våra ekosystem. Den existerar en skicklig jägare som reglerar antalet klövdjur och påverkar deras beteenden genom att skapa fruktan och försiktighet.
Rester från vargens bytesdjur unnar också andra jagare.
Vargstammen är för små och för isolerad
Vi delar jorden med andra arter och har ett ansvar på grund av deras livsvillkor. För att vargen ska klara sig behöver detta finnas livskraftiga populationer, och detta får människan anpassa sig mot, skriver Torbjörn Nilsson på veckans Under ytan.
Hur många vargar bör vi ha? Var ska dem få finnas? På vilka villkor ska de få jagas? detta är tre kärnfrågor i debatten om vargen. För mig likt bor i Värmland känns vargfrågorna nästan ständigt aktuella. Just idag får vargen även lite mer uppmärksamhet i riksmedia, på bas av den vargjakt som oss i miljöorganisationerna inte lyckades stoppa. På en knapp vecka avlivades två dussin vargar och fyra vargrevir tömdes nästan helt.
I landet finns över älgar, ovan vildsvin, över rävar – och omkring vargar. Vargpopulationen är alltså en liten djurpopulation. Och vargarna är extremt hårt inavlade – inaveln är inom genomsnitt lika stark som då man parar syskon med varandra. Att inaveln blivit så hård beror på at
Vargen är värst
Idag finns relativt erhålla vargar i norra Sverige. detta beror inte på att vargarna inte trivs i området utan på ett politiskt beslut angående att det inte ska finnas några vargföryngringar i renskötselområdet - och tillfällig förekomst av varg accepteras bara om de ej ställer till för stora skador.
Beslutet är fattat av riksdagen samt grundar sig på att rennäringen redan är hårt drabbad från lo, järv och björn.
Dessutom är renskötarna runtom i landet inom stort sett eniga om för att varg inte går att äga i samma områden som tamrenar. Framför allt har det med vargens jaktsätt att göra. Benny Jonsson, renägare, säger:
”Vargen får inte slå sig ner i renskötselområdet. Det blir en garanterad katastrof. Förra året kom en varg in bland våra renar, och den tog just min tjåvok [en speciell ren med viktig funktion nära flyttningen av renhjorden]. Samtidigt splittrades hela vår samlade renhjord vid knappt en natt. Genast ringde folk och skällde på oss.’Lapparna kan inte sköta sina renar’,
I kommentarerna och i mitt inlägg, Henrik Ekman och vargen, tog jag upp frågan vad vilket är fakta och vad vilket är värderingar. Är det t ex fakta att vargen fyller år en viktig ekologisk roll, alternativt är det en värdering? Jag menar att vargen har ett ekologisk roll, det har varenda arter, men om den existerar viktig eller ens behövs existerar bara en värdering.
Hur är detta med alla påståenden om för att det krävs ett visst antal vargar för att en stammen skall vara livskraftig. Är det uppgifter eller värderingar? Mitt svar existerar tydligt, det är bara värderingar. Det finns inga fakta liksom säger att det krävs en visst antal vargar för för att vargstammen i Sverige skall existera livskraftig. Det som finns existerar direktiv och beräkningssätt som något beslutat om, men även dem bygger på värderingar. Speciellt allvarligt blir det när genetiker samt biologer tvärsäker uttalar sig angående att det krävs si samt så många vargar och för att vi måste ta hänsyn mot vargens ekologiska roll, som ifall de hade monopol på den frågan. Naturvården och de liksom nu s